Bilderböcker om döden
Jag skriver B-uppsats på min kurs i litteraturvetenskap just nu och har inriktat mig på temat döden inom barnbilderböcker. Jag trodde i min enfald att det skulle vara svårt att få tag i böcker men det finns faktiskt en hel del och ämnet är inte alls tabu. Från tankar om livet och döden till djupaste sorg – precis som livet kan vara är de skildringar som jag stött på.
Som många andra småbarnsföräldrar så tror jag de flesta kan känna igen sig då jag säger att barn redan börjar fundera över döden i 3 års ålder. De kanske frågar varför det ligger en död fågel i trädgården och varför den dog. De kanske undrar var mormor är nu när hon är död osv. Jag har plockat ut tre böcker som riktar sig till lite större barn, år och är alla väldigt olika. För många av oss människor är det viktigt med ritualer och ceremonier vid sorg och så är det naturligtvis för barn också. Det är ett sätt att hantera sorgen.
I Mitt svarta liv av Amanda Eriksson så handlar det just om ritualer. Ett barn, som jag förmodar är en flicka, följer med sin mormor på mormoders kusins begravning. ”Efter begravningen blev alla glada”, står det i texten och det är lite uppsluppen stämning efteråt. Det visas i både bild
Jag skulle behöva tips vid bilderböcker likt behandlar döden på en bra sätt, ett sätt om ett tre-och-ett-halvt-åring kunna ta mot sig, enstaka tre-och-ett-halvt-åring vilket inte behöver kunskapen vid ett mer personligt strategi (inte liksom hans släkting vars morfar just dött, eller vilket kompisarna vilket fötts efter sitt äldre syskons död).
Igår köpte jag i samtliga fall Adjö, herr Muffinav Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm. Den har jag hört många bra ifall och den verkar ju innehålla en helt förlopp, från äldre, trött, sjuk till begravning och griftetal. Den stod i enstaka hylla vid Myrorna samt krävde ingen eftertanke alls.
Dessutom köpte jag (ännu) en exemplar från Lille prinsenav Antoine dem saint-Exupéry. Jag älskar den och samlar på mig för för att kunna ge bort dock har ändå svårt för att
Döden i bilderböcker
Om vuxna inte pratar med barn om döden blir de utlämnade åt sin fantasi och den kan garanterat vara mycket värre än verkligheten.
Hur barn uppfattar döden
Barnläkaren Cecilia Chrapkowska skriver på om att barns sätt att uppfatta döden följer deras utvecklingsfaser. Vid ungefär två års ålder börjar barn få någon slags uppfattning om döden, men de inser inte att den är oåterkallelig. De ser det mer som att åka fram och tillbaka till Skellefteå.
Från ungefär fem års ålder uppfattar barn det som att den döda har flyttat och tagit med sig alla sina saker. Fortfarande kan den döda komma tillbaka. Vid år börjar barn närma sig en förståelse för att döden är något definitivt, men fortfarande finns hos många barn en tro att de döda inte är borta för alltid.
Det är först på mellanstadiet som barn förstår att det är så, och att om du dör kommer du inte tillbaka.
Bilderböcker om döden
Det finns många fina böcker för barn om döden. En klassiker i sammanhanget är Ulf Nilsson Adjö, herr Muffin. Min personliga favorit är Gammelmormor, Daisy och döden, skriven av Anna Ehring och med fantastiska bilder av Lotta Geffenblad.
– Ja, det var den lilla döden, det