Långbent höna
The content available on our site fryst vatten the result of the daily efforts of our editors. They all work towards a single goal: to provide you with rich, high-quality content. All this fryst vatten possible thanks to the income generated by advertising and subscriptions.
By giving your consent or subscribing, you are supporting the work of our editorial grupp and ensuring the long-term future of our site.
If you already have purchased a subscription, please log in
Svart Hna
A cockerel's head
Photo courtesy of Greenfire Farms
Svart Hna roosters
Photos © Johanna Olsson
Svart Hna hens
Photo © Johanna Olsson
Another Svart Hna male and his head
Photo courtesy of Reed Baize
A pair of Swedish Black Hens
Photo courtesy of the Svenska Lanthönsklubben
A group of young Swedish Blacks
Photo © Johanna Olsson
A Swedish Black rooster
Photo courtesy of Daniel Sörensen
A Svart Hna hen taking a dust bath
Photo © Johanna Olsson
or
back to Poultry Page
Höns
Det har aldrig funnits vilda höns i vår del av världen. Tamhönsens vilda ursprungsart är den röda djungelhöna Gallus gallus, först tämjd i Indien för ca år sedan. De första tamhönsen kom hit för ca år sedan. Under tidens gång utvecklades våra inhemskt anpassade lantraser. Lokala förhållanden påverkade, så att olika stammar/lokalraser bildades.
Först mot slutet av talet började stora mängder utländska, specialförädlade höns (främst värprasen Leghorn) att ersätta de gamla trotjänarna i allmogens hönshus. Våra gamla lantrashöns påstods redan tidigt vara utdöda. Sanningen var snarare att ingen ville veta av dem! Några små restbestånd återfanns och tillvaratogs på talet.
Beskrivning och egenskaper
Generellt är lantrashöns klimatiskt härdiga, motståndskraftiga mot sjukdomar och har goda föräldraegenskaper. % ruvning är normalt i en lanthönsflock. (Något högre procent för dvärglantrashöns.) En lantrashöna värper ägg per år. Lantrashönsägg har benvitt till ljust brunaktigt skal. Ett ägg efter en medelstor lantrashöna väger ca g. Större hönor värper normalt större ägg än mindre men de äter också mer!
I rikare bygder och miljöer kunde relativt stora och kraftiga lokalrase