Melih tåg berättelser

Att ta tåget är väl enda försvarbara sättet att resa på i denna tid av ständiga rapporter om tunga klimathot. Med gott miljösamvete kan vi äldre nostalgiskt låta oss bli påminda om barndomens oskuldsfulla semesterresor och många yngre, som kanske aldrig prövat tåget, har att se fram emot exotiska erfarenheter alldeles om hörnet.

Resvan profil

En suverän inspirationskälla till tågresande utgör tre gamla böcker skrivna mot mitten av förra seklet av Richard Ekblom, professor i slaviska språk vid Uppsala universitet. Så mycket kändis var han på talet att en korsordsfråga i Svenska dagbladet kunde lyda "Är professor Ekblom som få". Och då förväntades alla begripa att ordet "resvan" skulle fyllas i.

Statens järnvägar måste ha gottat sig åt Richard Ekbloms böcker, för det handlar om tre rungande hurrarop till tågresandets lov. På den tiden kunde han välja mellan tre klasser och Ekblom reste konsekvent i tredje klass – "i andra klass händer det ingenting". Allra bäst trivdes han i den fjärde klass man "förr i tiden" kunde boka på de tyska tågen.

Gillade inte fö

”Ta hand om din lillasyster.” Så säger Arto Ahonens mamma till Arto innan han som femåring år sätts på tåget från Svetogorsk tillsammans med sin syster. Resan går mot ett okänt land, Sverige, där de ska få skydd från Rysslands invasion. Arto Ahonen berättar om mötet med det nya landet, och om hur han fullföljde uppdraget från sin mor.

Ämnesord:

Andra världskriget , Finland, Finlands historia, Finska krigsbarn, Historia, Levnadsberättelser, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Sverige, Sverigefinnar, Tågresor

Produktionsår

Tillgänglig till

30 juni

Talat språk

Finska

Undertexter

Finska, Svenska

Medverkande

Arto Ahonen

Syftet är att lyfta personliga berättelser på de nationella minoritetsspråken för att stärka identiteten och fungera språkstärkande.

Utbildningsnivå:

Gymnasieskola

Skolämne:

Historia, Efter ca , Modersmål, Finska

Av

Mikael Henrik Myrtin

Stanken i vissa vagnar existerar verkligen outhärdlig, vi går i en raskt led genom tåget från den främsta vagnen, som står ända inne på stationen, i relativ skugga, bota vägen ut på bangården, som ligger utblottad vid ställen för att svalka sej.

&#; Börjar ni i den här vagnen, Micke, säger Hagman, samt ser vid mej tillsammans sin skiva blick, rösten skär inom mej. denna står samt håller ett mopp inom ena handen och ett hink tillsammans med nytvättade svabbar i den andra. denna sätter dom hårt inom mina händer.

Ensam i den sista vagnen, längst ut i bangårdens ödslighet, börjar jag min ökenvandring genom vagnarna.

Jag plockar fram en av dom små, azurblå, kvadratformade tetrapacken med varmt dricksvatten samt häller ut somligt direkt på golvet och resten på svabben, och sålunda börjar jag i stora, vida rörelser fösa moppen över golvet, så svabben slänger omkring sej tillsammans med sina våta, smutsiga fransar.

Någon stackare äger redan gått här före mej, märker jag samt tömt samtliga papperskorgar samt alla dom plastpåsar vilket hänger vid baksidan från varje säte och såsom efter varenda resa dignar av skräp, ja detta är otroligt vad människor kan skräpa ner vid en vanlig, reguljär utflykt om ett timme alternativt två.

Emellanåt ser jag ut genom dom